Katastrofen i Burma har utifrån befolkningens synvinkel varit en riktig katastrof det har gått så lång tid och än kommer inte katastrofhjälpen inte kommit in i landet och till de behövande av denna hjälp. Man kan inte låta bli att bli arg när hela världen vill komma och hjälpa men inte kommer in eller "får" tillfälliga visum för en vecka. Världen vill men får inte hjälpa för Burmas militärdiktatur inte släpper in oss. Det är hemskt att vi bara sitter med händerna i kors och inte gemensamt agerar i denna svåra fråga.

Jag känner mig inte politiskkorrekt i denna fråga för rent spontant så känner jag att FN borde samla in militär för att sätta hårt emot hårt och tvångsförvalta Burma. Här hemma (i västvärlden) debatterar vi frågor som medlemskap i NATO eller ej. Kan man bli mer frustrerande NATO eller alla andra militära bokstavskombinationer behövs inte längre - vi har stabilitet mellan öst och väst. Det kalla kriget är slut och därmed är dessa bokstavskombinationer överflödiga. Vad vi behöver är ett starkt FN. Vi behöver en ekonomisk och demokratisk stabilitet i världen. Men var finns denna debatten?
På Olof Palmes och Anna Linds tid fanns det en röst om nermontering av massförstörelse vapen. Men jag skulle vilja se en omstrukturering av FN:s säkerhetsråd - vetot måste bort för de permanenta länderna i rådet. Även detta är en rest från det kalla kriget och har inte något med 2000-talet att göra. Vi har flera oroshärder runt om i världen och i stället för att vissa enskilda skall göra "allt" skall detta mandat otvetydigt föras över till FN.s fredsbevarande insatsgrupper. Det måste vara FN som leder och styr över fredsbevarande insatser i världen. Nationella eller regionala militära grupperingar kan vara en lösning på mindre konflikter eller som det bör till att vara till FN:s tjänst.

FN:s skall vara världspolisen och medlemsländerna dess verktyg. På så vis kan vi lösa problem som med den Burmesiska regimen.